Kärr. Lera. Vatten. Glädje.

Japp, så kan jag sammanfatta Tjurruset i lördags. Det var sjukt roligt att springa upp och ner i skogen, bland stock och sten, blöta kärr och myrar. Det blev ett bad i oktober också eftersom vi fick lov att springa igenom - eller snarare simma igenom - en liten å.


Kass bild men det här är iaf ån - mamma sprang dit för att försöka få en bild av mig och det lyckades även om det blev suddigt.


Det var så roligt att springa att jag ska ställa upp igen nästa år. Jag sa till Sara att det var bland det roligaste jag gjort. Mitt mål var att springa på under en timme och det målet klarade jag galant för jag sprang i mål på 55.21 :) Alla i laget sprang på under en timme och alla var helnöjda. Inte nog med att vi var nöjda - vi kom på 4:e plats i lagtävlingen!


Fight Girls - vilket lag :)


Vi hade fin hjälp från en hel hög supporters. Sara hade gjort den fina skylten och hon delade ut blommor efter målgången :)


Utpumpad och blöt - skorna vägde bly.

Mindre än en vecka kvar...

Japp, på lördag är det dags för det leriga Tjurruset som Sara lurade in mig i :) Det ska bli roligt att skita ner sig lite och hon har ju lovat tvätt och bad efteråt!



Jag var ute och sprang idag för första gången på länge - har dock tränat en massa på Friskis så det var inga problem med konditionen. Motivationen var det dock stora problem med men tack vare att Anders ville med ut så var det lite lättare. Det är ju så himla skönt att komma ut i friska luften och träna - motion och frisk luft samtidigt :)

Jag har fått en enorm längtan efter en kökssoffa och jag ringde mormor och morfar igår för att höra om de hade nån på vinden nånstans. Mormor sa nej, det trodde hon inte men morfar sa att det fanns en kvar efter hans mor. Jag blev överlycklig och sa att vi skulle komma idag för att titta på den. Innan vi hann åka dit så ringer morfar och säger att min morbror varit på vinden utan att hitta soffan och då hade morfar kommit på att de sålt den på auktion. Typiskt! De skulle åka till Tulavippan nån dag för att se om det finns nån där, hoppas hoppas!!!

Nya gardiner ska jag sy till köket men hittar inget tyg som jag riktigt vill ha =/ Har haft en pysslar helg, lugn och skön! Målade ramar igår som jag ska sätta upp på väggen med bilder på släkten. Beställde bilder idag från mina månader i Asien - hela 450 bilder. Ska bli så kul att se dem om några dar - det är något speciellt med "riktiga" kort! Idag har jag satt upp nya gardiner i vardagsrummet för de andra hade setat där alldeles för länge. Var på Kupolen och köpte svart tjockt flätat bomullssnöre som jag ska ha som omtag till gardinerna i sovrummet. Jag hittade de svarta gardinerna till superpris, dom som jag velat ha jättelänge men det blev sådär. När jag nu får omtag tror jag att det blir hur bra som helst :)

Hjälp - vad har jag gjort?

Ja, vad i hela friden har jag gjort...?

Jag tackade ja till att springa ett lopp via sms när en kompis frågade om jag ville ställa upp när hon betalade. Hon hade snällt lovat att ställa upp men ångrade sig dagen efter. Frågade vad det var för typ av lopp och hur långt. Hon svarade att det var ett terränglopp, 1 mil. Kul tänkte jag eftersom jag älskar att springa lopp och en mil är ju en baggis.

Nu var det dock inte vilket terränglopp som helst utan TJURRUSET - som jag inte hade en aning om vad det var innan mamma skrattade åt mig och tyckte jag skulle kolla hemsidan.

Jag möttes av sådan här bilder och följande beskrivning av loppet:
"I Tjur Ruset väntar tio omväxlande och tuffa kilometrar genom krävande terräng. Vi letar upp de brantaste backarna och de blötaste kärren. För att riktigt sätta deltagarna på prov bygger vi dessutom några extra hinder längs banan.
Antar du denna utmaning?"


Det är bara att leta fram kläder som jag kan skita ner och satsa på att bli så skitig som möjligt - skitigast vinner-taktiken ska jag köra. För jag lär ju knappast springa milen på 44min denna gång.

Tjejmilen

Som jag nämnt tidigare var mitt mål att springa tjejmilen under 44minuter. Nu ska jag då avslöja om jag lyckades eller misslyckades.... jag ska ta det hela från början!

Jag var sjukt laddad när jag stod på perrongen och väntade på tåget till stockholm i lördags. Jag klev på och slog mig ner bredvid Johanna som kom med den tråkiga nyheten att Anna var jättesjuk och skulle vara hemma hela dagen för att sova för att EVENTUELLT kunna vara med på Tjejmilen men bara gå sakta. Vi kom till storstan och åkte för att hämta våra nummerlappar och vi beslutade oss för att stanna så länge som möjligt i stan för att minska risken att bli smittade. Vi träffade Maria och Sara för en underbar lunch som vi avnjöt på Åhlens. Vegetarisk buffé - som jag rekommenderar starkt! Frammåt sena eftermidda'n tog vi tunnelbanan ut till Anna som nyvaken välkomnade oss. Vi undvek kramarna då vi var livrädda för att bli smittade. Stackarn var så hes att hon knappt kunde prata. Vi lagade god och vitaminrik mat för att få sjuklingen att piggna till och som bra uppladdning för oss. Det blev laxfilé med ugnsrostad palsternacka, morot, potatis och broccoli blandat med färsk timjan och oregano.

Jag gick till sängs tidigt för att få sova så mycket som möjligt och jag sov som en prinsessa men vad hjälpte det...? jag vaknade strax före klockan skulle ringa, tät i näsan och slemmig i halsen. Yes, vilken bra start på Tjemilen-dagen. Försökte intala mig själv att det var inbillning och nervositet. Laddade med en rejal frukost och vatten, packade ihop mina saker och vi sa hejdå till sjuklingen som skulle stanna hemma för att tillfriskna inför skolstarten.


Sitter på tunnelbanan och laddar.


Vi mötte upp Sofia på centralen och vi var nu iaf tre stycken av vår kvartett som var laddade inför loppet, trots olika krämpor. Jojjo fick en allergisk reaktion vid frukosten och blev alldeles knottrig på halsen så hon hade heller inte de bästa förutsättningarna.

Summa summarum så får jag väl vara nöjd med mitt lopp. Sprang över en minut snabbare än förra året och jag hade omöjligt kunnat springa fortare. Tiden blev 44.39 och jag var så slut när jag kom i mål att jag slängde mig ner på gräset. Den sista kilometern kändes ungefär som tre. Jag har fortfarande huvudvärk och känner mig varken riktigt frisk eller utvilad än men när jag gör det ska jag ta tag i uppladdningen för Öppet spår 22 februari.

Nervositet, smärta och glädje

Ja, igår var det dags för Blodomloppet och jag hade mitt mål inställt på att springa under 44min. Jag gjorde ett tappert försök förra veckan att springa banan för att kunna lägga upp ett bra lopp igår. Dessvärre var förra veckans förutsättningar långt ifrån de bästa. Jag sprang banan kl 15 i gassande sol och 30 grader varmt efter att jag "glömt" dricka vatten, jobbat två vakna nätter och tränat rätt hårt dagarna innan. Jag gick ut alldeles för hårt och fick lov att stanna innan jag kommit runt. Ett hemskt nederlag för en envis tävlingsmänniska.

Till min glädje var förhållandena betydligt bättre igår. Vädret var soligt men under 20grader, jag hade sovit och druckit vatten under dagen så jag var förberedd. Den välbekanta tävlingsnervositeten kom också under dagen och när jag stod där på startlinjen med Johanna så var vi grymt laddade. En tid under 44min kändes rimlig. Jag tog rygg på några män i lite mer än halva loppet men sen böev deras tempo för högt, kanske inte så konstigt när de alla var 2dm längre än mig. Det var bra jobbigt de sista kilometrarna men jag ökade något den sista och ännu lite till på väg in i mål. Missade mitt mål med 22 s och kom i mål som sjua på tiden 44:21. Nu ska jag hålla i med träningen och springa tjejmilen under 44min och nästa år kanske jag ska sikta ännu högre :) Det går hela tiden att bli bättre!

Nu ska jag ha en skön helg och ta emot mina vänner från Australien och sedan, nästa vecka, visa dom hur en svensk midsommar går till.

Nyare inlägg
RSS 2.0