Nervositet, smärta och glädje

Ja, igår var det dags för Blodomloppet och jag hade mitt mål inställt på att springa under 44min. Jag gjorde ett tappert försök förra veckan att springa banan för att kunna lägga upp ett bra lopp igår. Dessvärre var förra veckans förutsättningar långt ifrån de bästa. Jag sprang banan kl 15 i gassande sol och 30 grader varmt efter att jag "glömt" dricka vatten, jobbat två vakna nätter och tränat rätt hårt dagarna innan. Jag gick ut alldeles för hårt och fick lov att stanna innan jag kommit runt. Ett hemskt nederlag för en envis tävlingsmänniska.

Till min glädje var förhållandena betydligt bättre igår. Vädret var soligt men under 20grader, jag hade sovit och druckit vatten under dagen så jag var förberedd. Den välbekanta tävlingsnervositeten kom också under dagen och när jag stod där på startlinjen med Johanna så var vi grymt laddade. En tid under 44min kändes rimlig. Jag tog rygg på några män i lite mer än halva loppet men sen böev deras tempo för högt, kanske inte så konstigt när de alla var 2dm längre än mig. Det var bra jobbigt de sista kilometrarna men jag ökade något den sista och ännu lite till på väg in i mål. Missade mitt mål med 22 s och kom i mål som sjua på tiden 44:21. Nu ska jag hålla i med träningen och springa tjejmilen under 44min och nästa år kanske jag ska sikta ännu högre :) Det går hela tiden att bli bättre!

Nu ska jag ha en skön helg och ta emot mina vänner från Australien och sedan, nästa vecka, visa dom hur en svensk midsommar går till.

Kommentarer
Postat av: Mamsen!

Du kämpade på riktigt bra ju. Iaf i jämförelse med mig. Sköt om dig o ta väl hand om Aussiegrabbarna.

2008-06-13 @ 11:40:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0