Tjejmilen
Som jag nämnt tidigare var mitt mål att springa tjejmilen under 44minuter. Nu ska jag då avslöja om jag lyckades eller misslyckades.... jag ska ta det hela från början!
Jag var sjukt laddad när jag stod på perrongen och väntade på tåget till stockholm i lördags. Jag klev på och slog mig ner bredvid Johanna som kom med den tråkiga nyheten att Anna var jättesjuk och skulle vara hemma hela dagen för att sova för att EVENTUELLT kunna vara med på Tjejmilen men bara gå sakta. Vi kom till storstan och åkte för att hämta våra nummerlappar och vi beslutade oss för att stanna så länge som möjligt i stan för att minska risken att bli smittade. Vi träffade Maria och Sara för en underbar lunch som vi avnjöt på Åhlens. Vegetarisk buffé - som jag rekommenderar starkt! Frammåt sena eftermidda'n tog vi tunnelbanan ut till Anna som nyvaken välkomnade oss. Vi undvek kramarna då vi var livrädda för att bli smittade. Stackarn var så hes att hon knappt kunde prata. Vi lagade god och vitaminrik mat för att få sjuklingen att piggna till och som bra uppladdning för oss. Det blev laxfilé med ugnsrostad palsternacka, morot, potatis och broccoli blandat med färsk timjan och oregano.
Jag gick till sängs tidigt för att få sova så mycket som möjligt och jag sov som en prinsessa men vad hjälpte det...? jag vaknade strax före klockan skulle ringa, tät i näsan och slemmig i halsen. Yes, vilken bra start på Tjemilen-dagen. Försökte intala mig själv att det var inbillning och nervositet. Laddade med en rejal frukost och vatten, packade ihop mina saker och vi sa hejdå till sjuklingen som skulle stanna hemma för att tillfriskna inför skolstarten.
Vi mötte upp Sofia på centralen och vi var nu iaf tre stycken av vår kvartett som var laddade inför loppet, trots olika krämpor. Jojjo fick en allergisk reaktion vid frukosten och blev alldeles knottrig på halsen så hon hade heller inte de bästa förutsättningarna.
Summa summarum så får jag väl vara nöjd med mitt lopp. Sprang över en minut snabbare än förra året och jag hade omöjligt kunnat springa fortare. Tiden blev 44.39 och jag var så slut när jag kom i mål att jag slängde mig ner på gräset. Den sista kilometern kändes ungefär som tre. Jag har fortfarande huvudvärk och känner mig varken riktigt frisk eller utvilad än men när jag gör det ska jag ta tag i uppladdningen för Öppet spår 22 februari.
Jag var sjukt laddad när jag stod på perrongen och väntade på tåget till stockholm i lördags. Jag klev på och slog mig ner bredvid Johanna som kom med den tråkiga nyheten att Anna var jättesjuk och skulle vara hemma hela dagen för att sova för att EVENTUELLT kunna vara med på Tjejmilen men bara gå sakta. Vi kom till storstan och åkte för att hämta våra nummerlappar och vi beslutade oss för att stanna så länge som möjligt i stan för att minska risken att bli smittade. Vi träffade Maria och Sara för en underbar lunch som vi avnjöt på Åhlens. Vegetarisk buffé - som jag rekommenderar starkt! Frammåt sena eftermidda'n tog vi tunnelbanan ut till Anna som nyvaken välkomnade oss. Vi undvek kramarna då vi var livrädda för att bli smittade. Stackarn var så hes att hon knappt kunde prata. Vi lagade god och vitaminrik mat för att få sjuklingen att piggna till och som bra uppladdning för oss. Det blev laxfilé med ugnsrostad palsternacka, morot, potatis och broccoli blandat med färsk timjan och oregano.
Jag gick till sängs tidigt för att få sova så mycket som möjligt och jag sov som en prinsessa men vad hjälpte det...? jag vaknade strax före klockan skulle ringa, tät i näsan och slemmig i halsen. Yes, vilken bra start på Tjemilen-dagen. Försökte intala mig själv att det var inbillning och nervositet. Laddade med en rejal frukost och vatten, packade ihop mina saker och vi sa hejdå till sjuklingen som skulle stanna hemma för att tillfriskna inför skolstarten.
Sitter på tunnelbanan och laddar.
Vi mötte upp Sofia på centralen och vi var nu iaf tre stycken av vår kvartett som var laddade inför loppet, trots olika krämpor. Jojjo fick en allergisk reaktion vid frukosten och blev alldeles knottrig på halsen så hon hade heller inte de bästa förutsättningarna.
Summa summarum så får jag väl vara nöjd med mitt lopp. Sprang över en minut snabbare än förra året och jag hade omöjligt kunnat springa fortare. Tiden blev 44.39 och jag var så slut när jag kom i mål att jag slängde mig ner på gräset. Den sista kilometern kändes ungefär som tre. Jag har fortfarande huvudvärk och känner mig varken riktigt frisk eller utvilad än men när jag gör det ska jag ta tag i uppladdningen för Öppet spår 22 februari.
Kommentarer
Postat av: Johanna
En mkt bra sammanfattning av helgen! Nästa år får vi se till att hålla oss friska (du och Anna) och inte äta nåt konstigt (jag). Fint kort, måste vara en bra fotograf=)
Trackback
