Yes, jag har uppfyllt en av mina drömmar. Jag har åkt Öppet spår - 9 mil på skidor. Helt idiotiskt egentligen men det är helt klart en upplevelse som alla borde testa. Det är sjukt hur mycket en människa klarar av. Tyvärr genomfördes gårdagens lopp i de sämsta förhållandena på 25 år (enligt de som vet, jag var ju inte ens född då) och för första gången nånsin körde de spårmaskiner under pågående lopp. På sina ställen föll det 20cm snö och det var extremt svårvallat. Stod i vallakö i säkert en timme eller mer... Inte förrän de två sista milen hade jag riktigt bra skidor som gjorde att jag kunde samla mina sista krafter och åka förbi många åkare. Mellan Evertsberg och Oxberg fanns det inga spår alls och det var bland det jobbigaste jag gjort i mitt liv men mest psykist. Loppet var riktigt roligt fram till Evertsberg men att åka utan spår tar på krafterna.

Den slutliga tiden blev 11 tim 44 min 10 sek och jag hade ont i stort sett överallt när jag passerade mållinjen. Jag vågade knappt ta av mig skidorna för jag visste inte om jag skulle kunna gå. Det gick bra men tungt var det. Kom i säng först strax efter kl 23 och jag trodde det var ett skämt när klockan ringde 06.00 imorse. Vågade knappt känna efter hur kroppen kändes men till slut fick jag lov och det kändes ganska okej. Jag hade mer ont när jag lade mig igår. Ljumskarna är värst och jag kan behöva ta till hjälp med armarna för att lyfta benen ibland, haha!

Jag är nästan helt säker på att jag kommer att åka nästa år igen och då följer nog sambon med också - han blev riktigt sugen igår när han var där och kikade!